tisdag 29 juni 2010
Inget och Tom
söndag 27 juni 2010
torsdag 24 juni 2010
Tystnadens park
onsdag 23 juni 2010
Riga!
tisdag 22 juni 2010
O mister, can I call you twista, huh? Ou!
måndag 21 juni 2010
Vad som händer
Sommarboken
lördag 19 juni 2010
Om bröllop och fotboll
onsdag 16 juni 2010
Blå himlar
tisdag 15 juni 2010
Bloody Mother Fucking Asshole
If they want you, then they're gonna have to fight me
Och vissla fint kan hon också, den lilla skitungen (hon är född 1990).
måndag 14 juni 2010
söndag 13 juni 2010
fredag 11 juni 2010
Duntäcken och helg
onsdag 9 juni 2010
Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor
tisdag 8 juni 2010
Om träd som faller i skogen
Det är något av en tidsanda tror jag. Eller som en liten känsla som finns åtminstone bland många i min generation. En känsla av att ens liv bara är vad det ser ut att vara i betraktarens ögon – att det jag inte visar upp, t.ex. som en statusrad eller som ett blogginlägg, inte har hänt i verkligheten.
Jag tror inte på att exponera allt man är och lägga fram det för vem som helst att beskåda. Och jag tror inte att allt man är, gör eller vet måste resultera ens i ett enkelt uttalande för att räknas. Ungefär såhär:
”… kanske finns det sådant i oss som behöver avskildhet och skydd för att orka växa och leva, (…). Det som är ömtåligt och fortfarande grumligt, som är lite ofärdigt och på tillväxt. Kanske finns det också ett värde i att behålla lite för sig själv, för en människas egenart, hennes särskilda skönhet och laddning beror till stor del av det inuti som förblir okänt, outforskat och oexponerat; hennes hemlighet.”
(Taget ur en kolumn i Trots Allt)
Så skall det bli.