Jag var till en början osäker på om jag skulle börja blogga överhuvudtaget. Jag tycker ju om att läsa andras bloggar, men det är en helt annan sak att börja skriva om sina egna bestyr; en blogg kan så lätt bli utlämnande eller ett sätt att av fel orsaker visa upp sitt liv (något som jag syftade på i det första inlägget). Jag känner också igen mig i det som Maja skriver om på sin blogg, som det dåliga i att börja ta sig själv på alltför stort allvar.
Egentligen är det ungefär samma svårigheter som jag genomlider med Facebook (svårigheter som jag vet att jag inte är ensam om) och åtminstone för min del tror jag att jag bara måste få tid på mig att känna efter om jag tycker att det känns okej att någon som jag egentligen inte känner skall kunna veta vad jag åt till frukost eller vem jag festade med förra helgen. För bara ett par år sedan behövde man inte fundera på sådant och kanske behöver vissa lite mera tid än andra för att känna efter. Och det är okej.
Det jag vill ha sagt är alltså att jag ännu inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till bloggen; jag tycker ju, trots mina kval, om en bloggs möjligheter - det kan vara en jättebra kanal både för att inspirera och bli inspirerad av text, musik och bilder. Vissa dagar känns det okej att sätta upp bilder på mig själv eller skriva om vad jag har haft för mig, medan det vissa dagar känns som att en bild som beskriver en sinnesstämning får räcka. Jag får helt enkelt känna mig fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar