Det ena och det andra. En längtan efter mer fasta former. Efter en större självklarhet och något slags vilja. Alla beslut som tagits och som skall tas. Tid, tid, tid och otid. Jag har ingen känsla för proportioner längre och jag saknar den. Och så den där känslan som inte går att sopa undan hur jag än försöker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar