Jag satt och tänkte på kroppar och mat

Lite lösa tankar som kanske inte alls har något sammanhang, men det får vara så ibland. Man behöver inte alltid veta.

Vad är det med all denna fokus på mat? Jag tänker på den 15-åriga flickan som sitter några stolar ifrån mig i biosalongen och som, när ett dignande efterrättsbord sprängs upp i reklamen, säger att det skall hon tänka på nästa gång hon vill äta. Och så tänker jag på hon som hängde upp en bild på en groteskt fet kvinna på kylskåpsdörren, så att hon skulle se den varje gång hon öppnar den. Och jag tänker på all bestraffning som förknippas med mat - den vackra bloggerskan som firat midsommar ute på en skärgårdsö och bara ätit grillmat hela helgen (som hon uttrycker det "äcklat sig") och som på måndag går på tre gympass för att bestraffa "äcklandet". (Är det förresten konstigt att dessa historier alla handlar om unga flickor?)

Och allt detta belönande (som fortfarande gör maten lite syndig). Att man bara skall få äta något gott om man gjort sig förtjänt av det. Det gör mig illa till mods.

I samma veva kan jag heller inte låta bli att tänka på alla åsikter om kroppen och alla dessa små sköra kroppar som måste göra sig förtjänta av en chokladbit. Som bestraffas om de fått i sig för mycket grillmat under en helg.

Visst förstår jag friskvård. Sundhet. "En sund själ i en sund kropp". "Jag har haft en bra första halvlek i livet, så nu tränar jag för att andra halvan skall bli lika bra" eller vad det nu är som Mikael Persbrandt säger i Svensk Damtidning. Och Micke har rätt - hälsan får aldrig bagatelliseras. Sundhet ja, kanske är det just det som är problemet för mig. Jag kan inte se sundheten i att bestraffa ätandet, eller för den delen att belöna sig med det. Kroppen måste ju få mat, så låt den få det!

Själv har jag en kropp som varit tjänstvillig under mina 23 år och vi har haft ett väldigt gott samarbete hittills (med några, i det långa loppet, mycket obetydliga undantag: Förkylningar som slagit till ibland; trumhinnan som en gång sprack när jag var liten och alla gånger som det tagit ont i öronen då flygplan skall landa; den, för en kvinna, månatliga värken; alla gånger som jag bränt huden i solen; finnar som dykt upp i tid och otid; skavsår; mygg- och bromsbett och den skada som jag åsamkar mig då jag slår i tårna lite varstans. Utöver det har jag kommit lindrigt undan).

Min kropp liknar kanske inget man kan hitta i Vogue, men den tillför mig inte smärta och hindrar mig inte från att göra vad jag har lust till, vore det så att ta en joggingrunda eller att äta en liter chokladglass. Och det tycker jag är definitionen av en bra kropp.