Det är fest. Gärna efterfest. En gitarr står i ett hörn och det tar inte länge förrän någon har plockat upp den. Denna någon är alltid en kille och på dennes repertoar finns så gott som alltid Oasis' Wonderwall, men Nothing Else Matters är inte helt ovanlig i dessa sammanhang heller. (En annan låt som också har börjat söka sig in på repertoarerna är nu också Fix You.)
Flickor gör inte så. För att en flicka skall sätta sig ner och spela skulle hon först ha tagit gitarrlektioner en gång i veckan i minst 8 års tid, övat sina skalor på kammaren dagligen och också sett till att kunna sin repertoar som rinnande vatten. Först då skulle hon kunna sätta sig ner på en fest och spela. Kanske. Men troligtvis inte.
För killen (ni förstår ju att jag kör på generaliseringar här) verkar det däremot inte vara så stor skillnad - "Jag kan ju två ackord, nu kör vi!" Att en eller två strängar fattas och att ackorden egentligen inte funkar i den tänkta låten är inget han lägger någon vikt vid. Och kan han mot förmodan en hel låt felfritt är han en gitarrgud. Typ.
En YouTube-illustration ifall något skulle vara oklart:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar