Ulrika Lovisa

De som läst finlandssvenska bloggar under de senaste veckorna har förmodligen också följt en del av den debatt kring bloggkultur som frodats lite här och där. Många har åsikter: Unga och sura gubbar (som är så fruktansvärt provocerade att de på riktigt tycker att det vore bättre om dagens ungdom skulle vara fulla fyra dagar i rad istället för att skriva om matlagning), unga och glada gubbar, samt smarta kvinnor som denna , denna och denna.

Jag måste erkänna att jag har haft lite svårt för bloggandet - inte att läsa andras bloggar, för det har jag alltid tyckt om - men att skriva själv. Det har hela tiden känts lite fult att skriva blogg och jag har alltid skämts lite över att "in real life" referera till något jag skrivit på bloggen. Men jag skall banne mig sluta med det nu! För jag håller ju med det som de flesta av bloggarna i länkarna ovan skriver. Livsstilsbloggar skrivs inte av enkla tjejer som tror att livet går ut på att hitta det perfekta muffinsreceptet; de är nätverk och uppmuntran och de som ligger bakom dem är ofta högpresterande kvinnor som skriver om sina hobbyer. Som vanligt rankas kvinnors (de flesta som skriver och följer bloggar är unga kvinnor) intressen inte lika högt som männens - "skriva om stickning - herreguuud så banalt!".

En liknande debatt som kanske inte lika mycket handlade om manligt och kvinnligt utan mera om ung och gammal är den som fanns för några år sedan då det fanns de som rynkade på näsan åt Facebook, med åsikten att det är lite för fördummande för att de skall orka lägga energi på det. Men se, nu är ju både de och deras farmor med på Facebook och märker: "Nej, jag blev inte dum av det här!". Kanske är det dags att ta ut käppen ur storgången.

Basse sammanfattar: